om löften å utmaningar å mål å sånt.


har ju nämnt tidigare att jag inte avger nyårslöften (längre). tycker mest det ger mig ångest eftersom det blir någon form av självuppfyllande profetia, 'jag kommer nog ändå inte att klara av det' och '12 månader' - herre gud det är faktiskt en hel evighet när man tänker på att man ska leva på ett visst sätt, ett sätt som man inte brukar leva på - det är det som är det svåra med sådana här löften. så bort med det och in med mål och utmaningar istället.


för mig är det mycket troligare att jag kommer att klara en utmaning eller ett mål, dels för att dessa inte behöver äga rum under ett helt år utan kan gälla under hur kort tidsperiod som helst och därmed blir lättare att klara, dels för att jag är född med en viss (!) vinnarskalle och det känns mycket snöpligare att misslyckas med en utmaning än ett löfte (till mig själv alltså) tycker jag i alla fall.


så vad är då årets första utmaning? jo att jag av veckans fem luncher på jobbet ska gå ut och gå en halv timme på tre av dem. det är nämligen så att jag ytterst sällan äter min lunch på restaurang utan jag tar med mig mat som jag värmer och äter på jobbet. detta tar mig oftast inte mycket mer än 10-15 minuter. när dessa minuter har gått och jag ätit upp går jag för det mesta tillbaka till min arbetsplats och sätter mig vilket alltså resulterar i att jag inte får varken frisk luft eller rör på mig alls på lunchen. utan bara jobbar. och då är det inte ens så att jag bara har en halv timmes lunch och behöver stressa. nä då det gör jag helt självmant ändå. varken bra för hälsa eller själ.


målet då för den här utmaningen är att jag ska hålla detta från jag börjar jobba igen på tisdag och månaden ut. varför så kort tid? jo för att jag vill känna att det är genomförbart, jag känner mig själv och vet att långdragna utmaningar inte funkar på mig. jag har inget tålamod eller uthållighet direkt och då är detta perfekt. fyra veckor, tre gånger i veckan. efter dessa 12 lunchpromenader räknar jag dessutom helt kallt med att jag fått blodad tand och kommer att fortsätta, men då är det inte längre en utmaning utan bara en del av vardagen.

så tänker jag.

2 kommentarer:

  1. Ja det ligger mycket i det att man lätt gör sig själv besviken om man inte följer upp sina förväntningar. Det gör mycket att man kommer ut på lunchen lite, perfekt att få rensa huvudet lite och få röra på sig. Ha en fin kväll. Kram Nina

    SvaraRadera
  2. Jag håller helt med dig, känner mig så misslyckad när jag avger löften som jag sedan inte orkar hålla (och som du påpekade är ett år en lång tid!) så numera brukar jag ge mig själv nyårsförhoppningar. Efter de senaste årens tuffa vardag (lider av en svår sjukdom) så hoppas jag att 2014 ska bli ett gladare år, ett år då jag får skratta mer och känna mig mindre tyngd av allt. Det får räcka med de tankarna för mig:) Din utmaning med att få mer frisk luft på jobbet är ju jättebra, lycka till! Kram/tanja

    (p.s: vilken krånglig ordverifiering du har, svårt att se tycker jag. Om du inte får mycket spam kanske du skulle fundera på att ta bort den?:))

    SvaraRadera